Han var född i f d Tjeckoslovakien 1883. En kort tid var han finansminister i Österrike. 1925 professor i Bonn. 1932 professor vid Harvard i USA. Han blev känd som en amerikansk nationalekonom.

  Mycket få av hans böcker han blivit översatta till svenska. I januari 1950 dog han plötsligt 66år gammal. Många menade att han arbetade ihjäl sig.

Theory of Economic Development (1934) anses som hans främsta verk i ekonomisk teori, och det är här som han för första gången lanserade sin berömda teori om entreprenören. Den ekonomiska tillväxten som han huvudsakligen tillskrev så kallade innovationer (=införandet av något nytt. Ordet kommer från latinets innovare, innebär som ekonomisk term utveckling av nya produktmetoder och nya varor. Det är inte detsamma som uppfinning) nya tekniska metoder - sådana innovationer införs enligt honom endast av särskilda företagartyper med vilja och förmåga att bygga upp något nytt. Han fann också att innovationerna inte införs i jämn ström utan språngvis, så att konjukturväxlingarna intimt hänger samman med den ekonomiska tillväxten.

I ovannämnda titel finns också den klassiska definitionen av entreprenörskap ("en ny kombination") samt Schumpeters berömda klassificering av de fem huvudtyperna av entreprenörskap:

1. En ny vara - en som konsumenterna ännu inte är bekanta med, eller en ny kvalitet av en vara införs.

2. En ny produktionsmetod lanseras, alltså en som ännu inte är utprövad i den berörda tillverkningsbranschen. Metoden behöver ingalunda grunda sig på en ny vetenskaplig upptäckt och kan också vara ett nytt sätt att marknadsföra en vara.

3. En ny marknad öppnas, det vill säga en marknad där ifrågavarande lands speciella tillverkningsbransch dittills inte har varit företrädd, vare sig denna marknad har funnits tidigare eller ej.

4. En ny källa till råvaror eller halvfabrikat erövras, återigen oavsett om denna källa redan finns eller först måste skapas.

5. En ny organisation genomförs av vilken bransch som helst. Det kan vara ett skapa ett monopol (ex: genom kartellbildning) eller att bryta ett monopol.

Två punkter måste observeras: för det första är det inte nödvändigt - även om det kan ske - att de nya kombinationerna utförs av samma personer som styr produktions- eller den marknadsföringsprocess som skall ersättas av den nya. Tvärtom skapas nya kombinationer i regel av nya företag som i allmänhet inte uppstår ur de gamla utan börjar producera jämsides med dem.

  Det som driver entreprenören enligt Schumpeter är "drömmen och önskan att grunda ett privat kungarike och vanligen också en dynasti", "viljan att segra" och "glädjen att skapa, att få saker och ting gjorda, eller helt enkelt att ge utlopp åt sin energi och uppfinningsrikedom".

  I ett ekonomiskt system där jämvikt är dominerande så inträffar inga större förändringar. Allt går sin gilla gång. För att introducera någonting nytt under dessa omständigheter, måste entreprenören utmana traditionens makt något som kräver både djärvhet och styrka. Som tack för sin innovation belönas därför entreprenören med en ordentlig vinst av det ekonomiska systemet, och detta för andra personer att snabbt följa i hans fotspår. Snart finns det alltså en hel grupp av entreprenörer, och resultatet av deras samlade ansträngningar fortplantar sig genom det ekonomiska systemet i en slags vågrörelse. Teorin om entreprenören slutar alltså i en teori om konjukturcykeln hos Schumpeter.
 
 

Konjukturcyklerna
Enligt Schumpeter kan åren 1787-1938 delas upp i tre stora perioder (1787-1842; 1843-1897; 1898-1938), och dessa i sin tur i en vågrörelse uppåt (prosperity), en vågrörelse nedåt (recession), och en djupdykning (depression), och en rörelse uppåt (revival). Han argumenterade dessutom att det var betydligt mera realis- tiskt att se den ekonomiska konjukturen som ett resultat av flera konjukturcykler, som pågick samtidigt men som var av olika längd, än att betrakta den som resultatet av en enda konjukturcykel.

  Schumpeter lägger stor vikt vid användandet av historiska studier - till skillnad från ekonomiska modeller - när man skall analysera konjukturcykler. Den välkände nationalekonomen Richard Goodwin har sagt att Schumpeter miss- tolkat utvecklingen, men insåg senare att han hade rätt vad avser användandet av matematiska modeller.

Den skapande förstörelsen
En entreprenör gör en innovation; andra entreprenörer lockas av vinsten och följer i hans fotspår; och snart börjar en vågrörelse arbeta sig igenom hela det ekonomiska systemet.

  Bland de många uttryck som Schumpeter myntat är "den skapande förstörelsen", kanske det som blivit mest berömt. Han betraktade kapitalismen som ett ekonomiskt system i ständig omvandling, vilket dör om det stagnerar. Skapande förstörelse utgör alltså kapitalismens innersta väsen för Schumpeter.
 
 

Några exempel
Viljan att skapa något betydelsefullt bör ha varit en drivkraft hos de uppfinnare och framsynta entreprenörer som kring sekelskiftet startade de företag som blev grunden för dagens stora svenska exportindustrier. Även under de första tjugo åren efter andra världskriget har entreprenörer med visioner och långsiktiga mål skapat betydande företag. Ingvar Kamprads IKEA, Ruben Rausings Tetra Pak, Erling Perssons HM och Holger Crafoords Gambro är lysande exempel.

  Få enskilda ekonomer och industrialister har betytt så mycket för utvecklingen av svenskt näringsliv efter andra världskriget som bröder Jacob och Marcus Wallenberg. Deras drivkraft synes inte främst ha varit strävan efter egen maximal ekonomisk vinning utan en stark vilja att skapa och utveckla företag till nytta för Sverige.

  Enskilda individens vilja och förmåga att finna nya industriella möjligheter har betytt mycket för landet ekonomi.

Losec
Ivan Östholm var apotekare och farmacie och medicine hedersdoktor. Han var forskningschef på Astras dotterföretag Hässle och ledde arbetet på att utveckla några av våra viktigaste läkemedel bland annat magsårsmedicinen Losec. Detta är ett exempel på en innovation i nutid.

  Han säger att vi kan inte leva på gamla innovationer: vi behöver nya. Sverige måste få fler entreprenörer, fler företagare, fler innovationer. Det måste löna sig för begåvade naturvetare att starta företag, att forska, att utveckla något nytt. Om de lyckas måste de också belönas.

Det är innovatörer (d v s forskare, uppfinnare) och entreprenörer( d v s projektledare, forskningschef) som initierat och drivit de projekt som resulterat i våra industriers framgångsrika exportprodukter. Det är forskare och tekniker som löst de till synes omöjliga problem vilka hotat att stoppa projekt.

Innovationsverksamheten är som en process i tre faser:
1. Idésökning som kan leda till unika produkter - gärna utanför företagets basprodukter. Man hoppas på radikala innovationer som skall kunna förbättra företagets marknadsandelar och ge ökad försäljning.

2. Företaget bedriver experimentell verksamhet. Forskare och uppfinnare måste i den här fasen ha stor frihet att pröva "galna idéer". Målet är att få fram en prototyp - resultatet skall vara ett underlag för ett målinriktat projekt.

3. Denna fas är det egentliga projektarbetet. Det är viktigt att företagsledningen utser rätt person till projektledare. Han skall alltid hålla företagsledningen väl informerad. Så länge projektgruppen skapar ny kunskap på vägen mot målet bör den lämnas ifred. I ett projekt som syftar till radikala innovationer kommer förr eller senare bakslag och misslyckanden. Den svåra frågan är: skall man låta gruppen fortsätta trots misslyckanden?

Ivan Östholm säger att när jag analyserar de fem svåra bakslagen i Losec projektet ser jag att det var rätt att vi kämpade så hårt för att få fortsätta projektet.
 

Källor:
Om skapande förstörelse och entreprenörskap (Richard Swedberg)
Nya skapelser (Ivan Östholm)
Bra böckers Lexikon
Focus